Låt garden ner,
Broder

men istället höjde han svärdet högt
uti rasande vredesmod
klöv min skalp rakt itu ända ner till
bäckenbenet vilket genast sprack

förtvivlad av sitt dåd brast han genast
uti förgörande gråt, ty han stod inte ut
med sig själv

Hämnden var ljuv,
men ve, så bitter att svälja