det fanns en gång en pojke
som bodde i en helt vanlig stad
en pojke som inte visste vad kärlek var

han hade hört talas om den i sagor
och sett människor bli förälskade i filmer
men han förstod aldrig vad som var så märkvärdigt med kärlek

men allt det förändrades en dag
då pojken mötte en flicka
som öppnade dörren till en okänd värld

flickan kom från ingenstans
som en blixt från en klarblå himmel
och bosatte sig i pojkens hjärta

han hade aldrig känt en sådan berusning förut
dagarna var fyllda med fjärilar och pirr i magen
och pojken bar på ett fånigt léende som inte gick att sudda ut

de spenderade många kvällar
och ett par nätter
tillsammans

och när pojken fick sova vid flickans sida
när han höll henne tätt intill sin kropp
så förstod han äntligen
vad det är som är så märkvärdigt med kärleken

han ville så gärna kyssa henne
och berätta vad han kände
men han var för feg

en dag
tog allt detta slut
flickan försvann
till någon annan
och pojken
var ensam igen

och livet
fortsatte
dagar, månader och år
passerade
sakta

pojken mötte flickan någon enstaka gång
men det var aldrig som förr
pojken försökte att älska igen
han hade kärleksromanser med andra flickor
men ingen var lika speciell
som flickan han fortfarande tänkte på ibland

fyra år efteråt
vid juletid
så träffades de igen

de hade båda fyllt 21
men när dem var i varandras sällskap
så kände pojken sig som sjutton igen

och precis som förr i tiden
så spenderade dem flera kvällar
framför TVn

efter ett biobesök
så gjorde pojken det han alltid drömt om
han kysste henne

vissa nätter tycktes inte ha något slut
att älskog kunde vara så vackert
hade pojken aldrig förstått

pojken var lycklig
det kändes som att alla pusselbitarna
äntligen fallit på plats

men en dag
tog allt detta slut
och pojken
var ensam igen
och efter en sömnlös natt
skrev han den här dikten