Sätt dig ner och lyssna på en historia. Jag säger inte om den är sann eller inte. Jag säger inte om den handlar om dig eller mig. Men det är tyst och någon faller, någon hojtar nerför linjen. Någon drar ner sina underbyxor och hånglar med en vän under tystnad. Någon tar sin puls som försvinner när pupillerna tar fart fram och tillbaka. I stanken från ett avlopp tar de varandra tungt och skönt. Bland glädje och kontroll och förvirrade drömmar på din soffa i dessa gränder av spöken och blommor.

Du bär stulna dygn under din jacka av läder. Du bär en sång med hemliga armar runt dig. Om en gata som är mycket längre än du trodde. Om saknadens stoft och rosors helande kraft. Möt mig i samma rum. Låt ljuset vara tänt. Och häll din kärlek över mig.

Det fanns en stank, det fanns en dom. Hopplöst långt borta vilade den i decennier på rygg. Du är gripen av ett svårmod i den stad du tillhör och längtar efter. En vinter vid sängen i ditt rum som upplöses av alarmets fnitter. Grensle på din låtsade älskare viskar du fraser i hans öra med bomull i din behå. En stygg tunga, en bredbent cyklon.

Storstaden ligger öppen. Medlemmarna i den kända rockgruppen sitter vid bordet bredvid och surar, antingen vrålhöga eller abstinenta. Nära altaret försvinner hela landet i din ven. Din barnsliga livsstil försvinner. Ön är så liten att du ljudlöst går över den i ett enda steg.

På stadens krogar är kvinnan glömd. Cancerns öga har blickat bakåt och sett denna veka gestalt kämpa mot klockan i ett dramatiskt förlopp. I en bevingad varelse. I fetmans annalkande dans tar du gift ur bägaren innan bröllopet stundar med bibelns sista ord. I bestraffning för utsvävningar. I åkallan av en varm håla för vintern. I järnjungfruns livmoder. I en fistel. I en nattad spädgris. I dina ögons nya mörker och djup.

Jag har klippt ut dig från en bild i en tidning, en bild som fatalt nog har försvunnit i röran i mitt rum. Jag har ett leende i min mungipa som jag inte kan styra, en mänsklig aptit jag har slätat över i så många år. Vi står bakom ett skynke, separerade från de andra. Du berömmer min fräschör. Dina ögonlock rör mina, om natten, en våning upp.

I hissen tänker jag på sumobrottning och det primitiva i oss. En vampyr i innanmätet halar upp min iris ur sin huvudbonad. Din antika grammofon sprider jazz i mitt öra tills allt jag känner är en lycklig saxofon. Tills dina ögonlock är mina, tills ditt öppna glada ansikte är mitt. Och jag har blivit du, den som jag var.

Havet höjer sig över din hjärtformade kista. Ett tyst mummel hörs från en helvetesflod. Jag hör din röst på kassetten. Doktorn förstår med ögon av guld. Han slickar skålen ren från grädde.

Ett år för länge sedan förflöt. En kvinna för länge sedan förfördes. I mjugg log hon när nylonstrumporna avlägsnades. Jag hör ord som svimmar. Misshandel sover i min text. I takt med att en flashback och ett drogrus återvänder.

Du måste leva ditt liv igen. Klaga inte, lyssna till hjärtat. Det är det sista du vill, klaga inte. I tystnad önskar du dig monotoni och vedermödor.

Låt ljuset vandra på solens sida och mörkret på månens när stjärnorna bländar dig. Var försiktig med passionens hemlighet. Gömd i framtidens vägar är kärlekens paradis.