Utan folkets kärlek förblir du en kritvit madam. Det osagda och det icke lästa kan inte rymma, kan inte säljas. Och du växte in i en identitet som var skumögd och kaotisk. Som avskydde rim och reson och retuscherade kroppar i nivå med falska leenden på omslaget till runktidningar. Som småpratar vid ett bord på krogen, som minns hur det mesta du beundrade, för att inte säga allt, stannade under jorden.

Sista dagen i poolen tittar jag på min skugga. Konturerna av mannen allting handlar om. Han bär sorgens färger. Och han ville bo kvar här tills dagen han slutade sucka för gott när Satan kom till kvarteret med dåliga nyheter. Med nya väggar för hans konst. I en vindsvåning ovanför Gehenna, med ett fönster mot flammorna. Och bränt kött stank som as i porer täckta av krämer som bevarade hans barnansikte intakt.

En värld så förlorad i sin smarthet skjuter en pil i mitt tredje öga. Och detta är galen musik som du pumpar ut över distraherad nejd. Jag sitter på kåken och minns volymer. Decibel av andetag, drömmar om berömmelse. Och en våg steg tusen famnar upp och slukade ett skepp med fernissa av honung, med en tupp och en näktergal som galjonsfigurer. Jag hade sex med gifta kvinnor nere i kabysserna, deras blonda hår stod åt alla håll när jag sprängde idyllen. Och deras bistra miner blev fyllda av ro när körtlar grät och ögonkontakten bröts av åskans dunder.

Utan att nå dessa maniska höjder lade sig narkotika och punsch som döda döttrar på golvet. Och deras hår var bortrakat. Tristessen hade gjort dem flintskalliga. Badkaret var fyllt av punkfrisyrer. Tuppkammar och nitar och hårspray lade sin feta pomada mot den solida väggens prakt. Och jag bad dig att ge fan i mig. Och jag bad dig att slita ut mitt hjärta före soluppgången. Och jag blev en sådan som jag aldrig hade anat att skulle få så mycket stryk.

Att vila i blå sky med meddelandet från det gamla gardet. Du håller dessa yngel av förfluten tid kvar för vinningen de ger. Och under min lupp beger du dig ut i krogens vimmel. Kvinnan glor på dig oavbrutet. Hon lever ensam i saknad efter kyssar som kom att utlösa en katastrof. Du tömmer fem Irish Coffee och lär dig att bemästra tangon från den tid som flytt, tangon med julens serafer. Som dansar över världens flykt, förenade i pilar som träffar ditt oxöga och lämnar dig att vissna någonstans i början av det nya året.

Jag såg pornografi i dina reaktioner med porträtt som kastats in i elden. Det är de dödas eld som sprakar och slukar tidningar från ditt sjuttiotal. Du minns ingenting som om närvaron av din barnkropp aldrig funnits där. Innan din första arbetsdag. En av många undersåtars lott smälte som tenn och gav dig en figur att vårda ömt. Och du håller henne kvar. Och du dansar in ett golv av marmor med bilder av lynchade förtappade som faller in i svart vaka och strövar tomhänta genom folktomma tavlor med ruttna gator under armen. Som säger farväl och kräver sofistikerade invånare. Och med hopplösa steg mot en staty som faller bekvämt i ett äkta kynne går de under jord och vaknar förtvivlade till dagens datum.