på lakan skurade i forsen, med bara
vattntet just däri, och stenarna

vädrade till ljuvligt fluffig doft och härlig
torka för vinden i klädstrecket vi med
närmast ofattbar möda lyckats åstadkomma
genom att jaga, samla och fläta

att sen få bädda med detta vårt sista
minne av det gamla, i vårt nya [suck]

ja, vi somna visst innan mer hann hända

tätt vävda samman i en kärleksknut ack
hårdare än marken inunder, men ljuvligt
min vackra

heligt så ljuvligt