att se henne niga var för mig något
av det allra största

att samtidigt förväntas buga, men
okynnigt låta bli var om möjligt än bättre

för allt stod plötsligt still, all Punsch
fastnade på allas läppar och bara
bruset som bar den yviga syrénens
vilda doft hördes alls

Det var stort
först då bugade jag både djupt och vigt

men inte för henne, men inför doften
av stundens höga väldighet

och jo, faktiskt för henne, det var ju
för hennes skull som jag alls var där,
så sant