En ryslig yvighet stod skriven i din
vilda blick, ett hisnande raseri hade
skrivit den däri

som en huggen sten
så fast, så fixerad och kall

men ingen vrede förutan sårbarhet

tanken viskade som ett förlupet skvaller
genom tystnaden som var


Momentet senare slog jag en varm fläta
kring ditt spända liv, vilade kärleken mot
dig där du stod

vi smalt
som isen på en berghäll
till ett porlande vatten