Hon tycker att slutet skall förväntas
och att förnöjsamheten ligger i oss själva.
Vill inte se prinsar och prinsessor,
inte ens en liten älva.

Hon vill förverklliga sitt ego
och sluka manliga hjärtan.
Har ingen tanke på annat
än den egna smärtan.

Jag skrattar åt att hon har ont
och läser sagor i skyn.
Hon sjunker med sin vän egot
allt djupare ner i dyn.

Hon har ju valt det själv
att våndas och plågas.
Har inga vänner kvar,
de har tröttnat på att sågas.

När hon sen krossats
och inte orkar mer,
så sitter hon på knä
och till gudarna ber.

De svarar henne:
Vi hjälper ingen självisk själ.
Bara den som är omtänksam
och vill andra väl.

Så slutar min saga
om en modern och egenrättfärdig kvinna.
De flickor som älskar och bryr sig
de är svåra att finna.