skrivet under en av många sömnlösa nätter
jag såg det inte då
för jag var blind
men jag ser det tydligt nu
och det skrämmer mig
för jag är rädd att det är försent
jag har bränt broarna
som vi byggde tillsammans
jag har varit så dum
ja jag borde vetat bättre
jag var en idiot som inte lyssnade
på mitt hjärta
som skrek efter dig
jag va en idiot
som inte gjorde det jag ville
en idiot som inte satte sig på första avgående tåg
med destination kärleken
ända hem till dig
åh jag ville ta dig med storm
för att bevisa för dig
att alla sena telefonsamtal
att all poesi mitt hjärta skrivit för dig
var av äkta kärlek
men livet i egen hög person
slog mig rakt på käften
jag hade aldrig mått så dåligt som jag gjorde då
jag sörjde min far
fastnade i en mörk plats
där jag inte längre kunde höra
mitt hjärtas innersta önskan
- en önskan om att få vara med dig -
men härom natten drömde jag en dröm
som fick mig att vakna
och inse att tomheten som bosatt sig i mig
berodde på att jag inte längre hade dig
så nu sitter jag här
i juletider och skrattar åt mig själv och allt jag är
ha ha ha
för bara någon som jag
kan lyckas med att stöta bort
den enda som kunde måla
ett léende på dessa sorgsna läppar
för sedan vi slutade prata
så har jag inga fjärilar kvar i magen
ja endast jag kan lyckas
att förlora källan
till att som är bra
i detta liv
kärleken
jag förlorade dig
och jag hatar mig själv för det