det är kväll
och fönstren står på glänt
som för första gången

hela världen
andas där ute

och jag tänker att
du är min i tanken
men aldrig
mer än så


för det finns kroppar
ögonblick
man förlorar sig i
trots att man aldrig
har varit riktigt nära


och du
håller hennes konturer
somnar längs hennes ryggrad
ni är säkert som vackrast
i hennes skymning


jag
borde fortsätta
öppna fönstren dörrar
jaga ut i natten

om det inte var
för sekunden vi hade
det brände
ilade
skavde

jag vet att jag levde
i din blick