Det finns så mycket som glider ifrån oss
så många nätter vi vaknat och klamrat oss fast
vid omkullfallna stockar i den brusande floden
staden gled förbi kupéfönstret, de försvinnande husen
flimrade till som slocknande stjärnbilder mot näthinnan
det finns så mycket som glider ifrån oss
men jag har lovat mig själv att jag aldrig mer
tänker låta dig gå, aldrig mer släppa taget om din hand
och se dig försvinna mot de mörka landen
jag har lovat mig själv
att ingenting nånsin ska få förstöra dig
ingen ska få forma ditt väsen, lära dig rätt eller fel
borsta bort jorden från dina knän och kväva ditt skratt
det är så mycket som glider ifrån oss
men du ska stå orörd, såsom jag minns dig…