JAG LÅG HELA NATTEN OCH PRATADE MED HENNE. JAG VISADE INTE HUR ARG JAG EGENTLIGEN ÄR. VI LÅG FÖRSTÖRDA OCH TRÖTTA SOM I EN DJÄVULSK FEBER. VI HITTADE SEDLARNA OCH ANSÅG DEM VARA OHYRA...

FRÅN BALKONGEN SÅG HON DEN VITA BILEN GLIDA IVÄG. HON SVOR ATT HON SÅG HONOM MED NYCKELN I DÖRREN MED KJOL OCH SOLGLASÖGON. SEDAN MÄRKTE HON HUR SVÅRT DET VAR ATT HÖRA VAD JAG SADE GENOM GRÖTEN I HALSEN. HUR JAG LIKSOM UNDVEK ATT PRATA OM NÅGOT PERSONLIGT TROTS ATT VI HADE DISKUTERAT SÅ LÄNGE. HON VISADE INTE SINA ÖGON FÖR NÅGON. HON FÖRKLARADE ATT PÅ SÄTT OCH VIS TYCKER HON BÄTTRE OM ATT BEUNDRA OBJEKTET PÅ AVSTÅND.

I LOKALER HAR JAG SETT HENNES BILDER STÄLLAS UT OCH HÖRT PRATET OM HENNES DÖDSBÄDD. LIGGANDE BLAND SPELANDE SYRSOR. JAG KLÄMDE MIG FAST I HUSETS ELEKTRISKA LJUS. UTANFÖR FÖNSTRET REGNADE DET SVETT SOM JAG FÖREVIGADE I KAMERAN OCH EDITORN DÄR JAG FÖRDE EN BLYERTSPENNA ÖVER ETT PAPPER. OCH NÄR JAG TOG BILDER SÅG JAG SKUGGAN AV EN UTSTRÄCKT HAND SOM JAG INTE VISSTE VAD JAG SKULLE GÖRA MED.