Du skakar liv i mig som som det betydde något
speciellt att jag andades medans du såg på mig
att jag gav dig min hand i din och sjöng en sång.

Tänker jag svara om du ställer dina frågor
eller kommer jag ligga kvar i fosterställning
hopknuten bakom tröskeln till fågelburen.

Jag faller handfallen skrattande ner mot jorden
skiktar jord över låren skakande mitt huvud mot skyn
och doften av blod & steklar färgar skymningen.

legat gömd
i flera dagar nu
en öppnad dörr
där ljuset skiner
motar mig

jag löper genom dammluckor
rasar igenom slagfärdighetsportar
galopperar in i ingenmansland

brister isen vid min tanke om fasthet
rasar jag ner i gruvschaktets rymd
strypsnarar jag livets gåta skymd

är allt jag övergivit i mitt metvetande
mitt sista andetag förspiller sitt djup
när är livet hållet stången nog… Apollon?