Birger Sjöberg föddes 6 december 1885 i den lilla staden Vänersborg som på den tiden hade ca 5000 innevånare. Staden var, liksom idag, residensstad, men var trots det en småstad, med tillhörande ganska snävt kulturliv. Hans barndom var ombonad och trygg men han klarade sig inget vidare i skolan. Om sin barndomsstad skrev han bl a visan Lilla Paris, en liten varm satir om småstaden, vilket medfört att staden ofta också nu kallas så..

I ungdomsåren förälskade han sig i Karin Lustine i sin hemstad, och han friade till henne 1907, men han fick nej. Karin Lustine kom att stå som "förlaga" till Frida, i hans visor. I Vänersborg finns också en vacker staty av Frida, utförd av Axel Wallenberg, och den står vid Vänerns strand.

Birger Sjöberg var tidig i sitt författande. Från det han var 15 år skrev han satirer i en handskriven tidning som hette Frän och under åren 1902-1907 skrev han i en skämttidning vid namn Karbasen, däri publicerade han dikter, satirer och folklivsskildringar. Samtidigt arbetade han som lärling och som bodbiträde.

Från 21 års ålder kunde han försörja sig på sitt skrivande men först som 37-åring debuterade han på bokmarknaden.., med Fridas bok, 1922, och den fick en mycket stor framgång. Nästa alster som gavs ut kom att bli en roman, nämligen Kvartetten som sprängdes,1924. Den hyllades också, både bland läsare och kritiker, och blev mycket populär. Den har ju också filmats flera gånger, 1936 (regi Arne Bornebusch), 1950 (manus o regi Gustav Molander), och 1973(manus o regi Hasse Alfredsson).

Under året 1923 var Birger Sjöberg på turné och uppträdde för publik som ofta var omkring 1000 personer- märk väl utan nutidens elektriska förstärkningsanläggningar vad gäller ljud o ljus.. ensam på scen med en akustisk gitarr och sina visor. Han gjorde ungefär ett uppträdande i veckan under ett helt år. Något som säkert tog mycket kraft, särskilt själsligt.

Månaderna efter utgivningen av Kvartetten som sprängdes var Birger Sjöberg mer efterfrågad än han någonsin tidigare varit i det litterära livet. Han erbjöds diverse uppdrag.. såsom t ex att bli domare i en tävling som gick ut på att man skulle utse en dubbelgångare till Frida. Han efterfrågades för nya konserter i Värmland, Finland och Stockholm. Han blev ombedd att skriva i Dagens Nyheter, på deras novellsida, m.m. Men han tackade nej till allt detta.
Han ville ägna sig åt att skriva något helt annat, något med en annan kvalitet som han själv inte fann på samma sätt i sina tidigare verk, trots framgång hos publiken. Han hade inte alls någon lust att åter göra en Frida-bok, med visor och poesi.

Efter att ha haft ett uppehåll i sitt skrivande kom så Kriser och kransar, 1926. Den mottogs med mycket negativ kritik i media och läsarna uteblev. Birger Sjöberg kom därför sedan att se den som ett stort misslyckande, och det avskräckte honom från att ge ut fler böcker. Men det gavs ut fler dikter sedan, postumt. De publicerades i bl a Minnen från Jorden, 1940, och Syntaxupproret, 1955. Dessa samlingar har enligt litteraturprofessor Johan Svedjedal ( i hans bok Skrivaredans) förstärkt uppfattningen om Birger Sjöberg som en föregångare konstnärligt sett.

När det gäller Kriser och kransar beskriver Svedjedal den som en bok med en kärnfråga, nämligen "Hur ska man leva sitt liv". Samtidigt som det är en diktsamling inrymmande "självprövning, självbiografi, tidsskildring och metafysiskt anklagelsekrift." Den var ny i stilen på många sätt, och också i det att den hade psykoanalytiska inslag, menar Svedjedal. De samtida läsarna såg den svårbegriplig men senare läsare känner igen sig och ser den som modern.

Birger Sjöberg avled i lunginflammation på Valborgsmässoafton 1929 i Växjö. Några dagar innan dess förärades han Samfundet de Nios litterära pris, men var alltför svag och sjuk för att uppfatta detta. Han blev 44 år gammal.

Efter Birger Sjöbergs död lärde sig dock folk och kritiker att uppskatta hans bok Kriser och kransar, han var kanske lite före sin tid... som ofta är fallet.., och han räknas idag som tillhörande de klassiska diktarna, "den moderna poesins portalfigur", uttrycker Birger Sjöbergsällskapet det. Och det sägs om honom att han tillsammans med Edith Södergran och Pär Lagerkvist bildar "förtrupp till modernismens genombrott i svensk dikt under 1930- och 1940-talen." (vilket noteras av Haettner Aurelius, s. 19 )
Birger Sjöbergs Kriser och kransar räknas idag som en av 1900-talets viktigaste diktsamlingar.

~~~~~~~

Skrivaredans (en del av)

Molniga måndag räckte mig kransen.
Självtro växte, blodet steg.
Kvittrande tisdag miste jag sansen,
veks för en ordstöt, släppte balansen.
Trött som en vaxbild i smälta neg...
Vaknade plundrad, stum och feg.

(Birger Sjöberg
Ur Kriser och kransar. 1926)

~~~~~~~

Den första gång jag såg dig

(För Frida i ömmare stunder gjorde bekännelser, vilka dock av henne, kärleksfullt avvärjande, kallades "överdrivna ord".)

1. Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti stranden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag,
den första gång jag tog dig uti handen.

2. Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn,
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn
så bländande och grann som aldrig mera.

3. Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag
och vårens frus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.

(Birger Sjöberg i Fridas bok, småstadsvisor om Frida och naturen, om döden och universum i ord och toner, 1922)

*****
Den första gång jag såg dig, vackert framförd av Ernst-Hugo Järegård 1969:
http://www.youtube.com/watch?v=mbTNxU7W-CM

*

Tage Danielsson och Lena Nyman sjunger Birger Sjöbergs Släpp fångarne loss - det är vår, ur filmen med samma namn:
http://www.youtube.com/watch?v=2WKoEzxd9zQ

(visan ursprungligen publicerad i Fridas bok, småstadsvisor om Frida och naturen, om döden och universum i ord och toner,1922)

*
I Spaniens månsken, skivinspelning med E-H Järegård, 1969:

http://www.youtube.com/watch?v=5MHdyN8DYGE

*
Frasen ett slarvigt pansrat hjärta är tagen ur en dikt, De lära slakta dina lamm, av Sjöberg som kan läsas här:

http://svea.elte.hu/skandin/digilib/sjoberg.htm#4

***************

Källor till min text och andra länkar om Birger Sjöberg:
Johan Svedjedal, 1999, Skrivaredans: Birger Sjöbergs liv och diktning,

Eva Haettner Aurelius, 2010, Vägen till Kriser och kransar: Parodins grepp och driftens bilder hos Birger Sjöberg

Birger Sjöbergsällskapet:
http://birger.sjoberg.just.nu.space2u.com/

http://runeberg.org/bsjoberg/

http://runeberg.org/syntaxup/fore.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Sj%C3%B6berg

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvartetten_som_spr%C3%A4ngdes_(1950)

~~~~~~~~~

Betyg åt trädet!

Den, som fördömer,
bäst att han ginge till trädet ock,
bannade trädet, som skrumpna frukter gav,
piskade dess blad,
droge vred åstad.

Den, som berömmer,
må han trädet berömma och tacka,
när i dess mörka, svallande kronor
skymtar astrakan,
säga: "Se, på det rara!
Så bör du vara!"

(Birger Sjöberg
Ur diktsamlingen Minnen från Jorden 1940)

~*~

E.A. 101205