Jag söker, genom natten, riktlinjer
i enlighet med, och förenad
med tröst; en omfamning.
I tidsepoker, Glädje, Djup och Förtvivlan,
sovande i historiskt töcken. Latenta.

Där, i Nattens Oaser, Befläckade Kloster
i disharmonisk odjud,
sjunger vi i kör, Djävulsintervaller,
mediterande till vår förgiftning av vår själ.

Där ser jag dig levande igen,
där ser jag hur du andas återigen.
Ditt leende, för evigt,
jag vill inte sova igen.

Levandes, ja som jag lever,
eufori,
jag saknar, andas.
Det finns ingen
återvändo,
älska, jag älskar,
jag älskar igen.

En saga, jag är en saga.
Jag lever i dig som ett lyckligt slut
som väntar att blödandes
få blomma och dö.

Och genom mitt sista glas,
såg jag dig
skämmas.