I mitten av min kropp hänger en sol
svartare än djurens innanmäte svartare
än svartmaterianskt rymdrum
än vulkanaska
än asfalt svartare
än svartaste svart
som skiner tyst och rasande i varje ådra
under huden
i varje muskelfiber i den sköraste partikel i
min själ
med ljus som strålar framför mina drömda ögon
mina gröna ögon
begravda ögon i
min skalle
uppbrutna ögon ser sig omkring.


Jag är levande begravd med jord i min hiss
äcklad av dig ser mögel på dig
flugor på dig sperma
i dig
skit på dig i din
egna jordtäckta billiga
hiss
elfenbenskista mot älskog
i krigsfrätande
neutrondimma.


En bakdörr.