Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen! (även när jag glömt din text som jag kommenterade). Femte remixen från kommentarer 2011-12, varav flera får ny betydelse.
Jisses! Här har du fått igång både humorn o allvaret, i en skarpare blandning än på länge...
Intressant översättning till vardagliga förhållanden :-)
denna sagan känner jag den lever fastän överlastad av ruvande arketyper allihopa
imponerande bökig och roligt resonerande, fast kuslig förstås
En blå tomte skulle åtminstone kännas lite lugnare...?
Gillar balansen mellan ödslig melankoli och intensivt kryllande detaljrikedom.
Hieroglyfer ristade i hjärtat får man bara av att läsa detta!!
tycker mig förstå, särskilt den självfallet gula postbussen, emedan "det omåttligt självfallna" känns som själva poängen o livsluften för dessa
Mitt i allt "smyger du in" ytterligare reklam för dina välbakade ragor. Känns som om skådespelaren tittar rakt in i kameran en skarp sekund, bryter den fjärde väggen
Du verkligen berättar om berättandets psykologi.
Minns inte att jag heller skrattade förrän där... om jag ens orkade skratta längre :-) (Minns inte ens vilka bitar jag skrev före/efter /parallellt med vilka.)
Om trettio år skulle denna kunna vittna om en särskilt absurd episod i mänsklighetens historia...