ut igenom universum
så att hjärtat kommer i kläm i den oändliga dörrspringan
mellan mig och omvärlden
vill ha din glugg
innanför mina tänder
hur djupt in i solen du än förirrar dig
ville mitt lavahav aldrig förbrinna,
blott genom halvkvinnans sköte förrinna
tills att trollkarlen rest hennes skärvor till dans
och vi skrattar av sol som om regnbågen fanns
för att inte självdistansen skulle smälta bort i publikhavets vansinnigt vällande lava
häller närmre nu
ur askan med en salig
smak av prinsessa på läpparna
virvel av saliv, hårslingor, hudflikar och tidevarv. Snart var både han och hon helt och hållet försvunna
hur skillnaden mellan framåt och bakåt skulle bli
irrar med sikte på jordburen skuta
där orglars orgasmslingor aldrig vill sluta