du skulle någonsin aldrig mer känna igen dig
om du fick se hur fantasin bespeglar mig nu
det är här som vi står
och dansar med dina minnen inne i linneskåpet
som ett ofantligt hotell med alla tider i
mellan rummen som byts ut med solskenet
hennes andedräkt hade suttit inuti byrån under alla dessa år
och kröp nu ut
kan du äntligen ta dig till nästa spegel, öppna
nästa bok nu
Här var slutet redan inom räckhåll. Evinnerligheten ekade i var och varannan solblinkning.
Filmscenen rörde sig åter närmare början, där som mysteriet aldrig blev någonting annat än ett mysterium
nu inväntade älvan sin redan förbiflugna gryning
naturligtvis var den mörklila - det såg ju den som kunde se! Den lilla systern bankade pappan i huvudet med sin akvarellask.
shining through your old brown shoes
across every new revolution in universe
igenom. Sedan var sången som försvunnen. Bara en vibrerande spegel stod ensam kvar, någonstans i ett ofantligt hus.
hon drömmer tills vi möts hur
jag aldrig slutar drömma