Tack

Eva Moberg

Så ledsamt att du gått bort

Så glad att du fanns med oss ett tag här på Jorden                                                                         

Jag fick glädjen att lyssna till dig

i Lund på 80-talet

Främst om freds-, kärnkrafts- och kärnvapenfrågan då

Du gjorde stort intryck på mig

och jag har burit med mig dig sedan dess

din klokskap

ditt engagemang

din vilja

Så skön

Bläddrar i din bok, min bok

jag fick signerad av dig då

Men som du var, ingen som ville framhäva sig själv

så har du inte ens skrivit där med ditt namn

Till Eva

med vänlig hälsning

från förf.

står det

I min bok

din bok

Med titeln

Vad tar vi oss för?

Tankar samlade i en sanslös tid

Tryckt 1983, Vänersborgs boktryckeri

18 år sedan

bilden blir större om klickar på den...

Huvudrubrikerna är bland andra:

Barn och så kallad uppfostran

Män, kvinnor och manssamhälle

Djurens Djävul

Fredsfrågan och Kärnvapen

Här är samlat kolumner som stått på Dagens Nyheters ledarsida under åren 1972-1982.

I inledningen till boken skriver du:

" Jag har aldrig upplevt mig som en stridbar person. Ibland, särskilt under kvinno- och kärnkraftdebatterna, har jag tänkt på Karin Boyes ord: "Passar inte till upprorsman. Tvangs ändå bli det."

Ur kapitlet Djurens Djävul vill jag citera...:

"I övertygelsen att människan står högre än djuren behandlar forskaren djuren på ett sätt som klarare än något annat visar att han inte gör det. Han kan t ex utsätta rhesusapor för radioaktiv strålning för att sedan låta dem springa runt i en trampkvarn tills de dör, för att se hur lång tid det tar, hur mycket krafter de har kvar. (Det tog från sex timmar till sju dagar). Han kan också spänna fast höggravida babianhonor med bilbälten och utsätta dem för kollisioner för att studera effekterna på fostren. Eller transplantera in hjärnor från små hundar i nacken på stora hundar.

Så finns det de som håller hundvalpar helt isolerade från omvärlden i nio månader, med rör kring benen och krage runt halsen så att också all kontakt med den egna kroppen hindras, för att studera de psykiska konsekvenserna. Efftekterna av sömnbrist studeras bl a genom att hålla djur vakna i en roterande trumma under en månads tid. Tvålar och schamponeringsmedel provas ut genom att man droppar en lösning i ögonen på fastspända kaniner. Om fler än hälften blir blinda anses lösningen vara för stark.

Vetenskapens motiv för att använda djur som experimentobjekt anses vara att minska människors lidanden. Men om detta verkligen är det primära motivet, så finns det i de flesta fall effektivare och mera direkta sätt att minska lidandet. För att utgå från exemplen ovan, så vet vi redan alltför väl att människor inte bör utsättas för strålning, att olycksfrekvensen i trafiken är oacceptabel, att ingen mår bra av sömnbrist, att man förlorar förståndet av total isolering. Och schampo- och tvålsorterna har redan länge varit onödigt många.

-----

När djurexperiment ska försvaras så är det vårt högre väsen som förs fram. Men när det handlar om att äta djur, då är vi plötsligt ett djur som alla andra: djuren äter varandra, varför skulle inte vi göra som de? Men människan har ingen köttätarinstinkt i biologisk mening. Rovdjuren vet inget annat sätt att livnära sig. Det vet vi.

Att döda djur för att man vill överleva och inte har någon annan mat, det är en sak. En helt annan är den monstruösa massfabrikation av levande råvaror som pågår i länder där flertalet skulle må bättre av att äta mindre kött- och charkuterivaror eller inga alls. Köttätandet har blivit en vana som vi troligen skulle leva friskare utan. Dessutom vet vi numera att den här sortens djuruppfödning från global hushållningssynpunkt är en alldeles för dyr omväg för att framställa protein. --

Livsmedelsdjurens lidande är inte mycket mindre än försöksdjurens. Ett helt liv utan rörelse, gensvar, upplevelse. Kalvar och kor kan knappt vända sig i sina boxar under hela sin eländiga existens. Grisar får stå på en fläck utan att ens kunna böka som deras instinkt bjuder dem. Höns står så trångt att de aldrig kan flaxa med vingarna. --

I tron att hon är Skapelsens krona, utvald att härska över djurriket, har människan blivit skapelsen fasa. Den skulle klara sig mycket bättre utan oss, däremot kan vi inte klara oss utan den. Sen år 1600 har vi utrotat i genomsnítt en däggdjursart eller fågelart per år, --- I botten finns alltid samma ödesdigra förhållningssätt, som mänskligheten själv sannolikt blir sista offret för. Och som vi helt enkelt måste kränga oss ur, lämna bakom oss som ett förtorkat ormskinn, om jorden ska ha en framtid. Det är denna inriktning på underkuvande, exploatering och kontroll, denna djupgående brist på insikt om alltings fundamentala samband, bristen på inlevelse och lyhördhet för det levande, oförmågan att känna att naturen är ett och människan en del av den. (6/3 -78)"

Eva Moberg engagerade sig också i fredsfrågor, beträffande kärnvapen, och i jämställdhetsfrågan, m.m, m.m,

Dessutom skrev hon en hel del satir. Och drama. Hon hade en filosiofie licentiatexamen inom litteraturhistoria, religionshistoria och praktisk filosofi och skrev avhandlingen Kärlek och kön, en studie i Colettes diktning, var redaktör för Fredrika Bremerförbundets tidskrift Hertha, kulturredaktör i veckotidningen Vi och, som nämnts, kolumnist i DN. Hon var ett par år, 68-70, anställd som manusförfattare på TV, där hon bland annat skrev TV-revyer och senare också flera scenkomedier under åren 67-80. 1975 tilldelades hon De Nios stora pris. 1990 fick hon Hiroshima Prize. 2003 förärades hon Torgny Segerstedts frihetspenna. Detta motiverades sålunda:för att hon i sin journalistik ”med sällsynt intensitet och skärpa, obekymrad om intellektuella och politiska modediktat, försvarat de mänskliga rättigheterna mot gamla och nya angripare. Särskilt starkt har hon engagerat sig för att förändra det manssamhälle som bär ett tungt ansvar för våld och krig i världen”.Hon har sedan 1960-talet rest runt och hållit många föredrag med skilda teman. Föredraget ”Men are better than male society” har sedan 1995 hållits i bl a Genève, Strasbourg, New York, Moskva, Kingston och Katmandu.

Men jag vill avsluta med ytterligare ord ur hennes inledning till min, hennes bok, Vad tar vi oss för?:

"Det pågår en besinningslös verksamhet på många områden i människans värld, och den har accelererat oavbrutet de senaste hundra åren. Men alla statsmän tycks tro att "stagnationen" är problemet. Innovationerna flerdubblas varje decennium, liksom de konstlade behoven. Produktionskapaciteten är redan för stor för behoven i i-länderna, och den bara ökar med automationen. Denna process påhejas ivrigt i alla länder, varpå man lägger pannorna i djupa veck över den påföljande arbetslösheten. Nya ämnen kastas ut i miljön i febril takt, ty "hjulen måste rulla". Samtidigt blir de ekologiska följderna - utarmade jordar, förgiftade sjöar, utrotade djur och växter, resistenta bakterier och insekter etc - allt svårare och dyrare att göra någonting åt."

Eva Moberg, detta uttalade du för ca 20 år sedan...

Medvetenheten har ökat något om dessa problem,

Men vad gör vi åt det...?

Snälla alla...?

När ska vi slå på bromsen och ta vårt individuella, och kollektiva ansvar...?

Tänk att köttkonsumtionen t ex ökat med 20% på 10 år i Sverige, istället för att minska....!

Det är nötköttproduktin främst som ställer till grava miljöproblem

Är månne ehec t ex naturens sätt att försöka få oss att fatta och ändra inriktning...?

Ska vi inte någon gång lyssna till signalerna

Står vi över djuren...?

Tveksamt..?

Men vi har definitivt mer makt och mer möjlighet att påverka än de...

De kan inte göra någonting... de är i vårt våld...

Kan vi byta ut EGO mot GO, Glad och Klok

Vore ju bra.

Måste tvingande lagar till...?

Har vi inte fri vilja som vi kan begagna på vettigt sätt?

?

PINGSTAFTON  2011

emca 06-10--06-11

http://www.evamoberg.nu/

http://svtplay.se/v/2434560/kulturnyheterna/ulrika_milles  _om_eva_moberg  __mycket_viktig

http://svtplay.se/v/1393015/oppet_arkiv/eva_moberg               _om_sin_bok  __kvinnor_och_manniskor__2002

 www.unt.se/kultur/mamma-pratade-om-den-dar-eva-moberg-1351570-default.aspx

Artikel 10 juni 2011 i Miljömagasinet:

 http://dl.dropbox.com/u/15400923/MM%20Eva%20Moberg%281%29%281%29.pdf

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1298393