Det var dagen
då lyckans fågel
tystnade i trädet
dagen
då all värme
kramades ur hjärtat
smärtsamt är regn
som pilar i vinden
kastade mot naken hud
Din bortvända blick
har talat
framtid som siats
i kristallklara prismor
krossades till stoft
ur bottenlöst timglas
strömmar ödets melodi
sprids för vinden
tillbaka till intet
kvar finns bara
tomhetens trasiga skärva
vägen framåt
har utplånats
Jag samlar mina tårar
i en ask
tiden gör dem hårda
trär dem sedan upp på tråd
att fästa kring min hals
I natten
viskar visheten
sitt tysta språk
"...alltid
vill livet
finna nya vägar..."
© Chawa 2013
Eget foto - © "Clouds of illusions"