Minns
i bistra vinternatten
när som mörker kramar
köldens grepp
din vår
då livskraft
steg mot ljus
o frodig grönska
den vår
då återfödelsen
var här...
Solstrålens dans
ack så milda
värme
med fingerlek mot kind
smektes ljuva löften
Invid trädets stam
fick tankeflykten landa
uti famnad stillhet
finna ro
om du blundar
kan du ännu höra
sus
små viskningar
i vinden
Glädjen dig
människa nu
en gång ska löven
åter falla
så stilla
i den kalla
månskensnatten
en gång
inte nu...
Fjäderlätta moln
på oskuldsvit seglats
över glädjens
djupblå arcus
livslust
omslöt allt
med leken
den
så kära
Kan du känna
havets sälta
tusen solars
glitter
gnistra
böljeslag
då vågors puls
slog mjukt
mot strand
ur kupad hand
rann solvarm
sand
minner
tidlös färd
ur varats
bottenlösa
timglas
Vinternatt i
kylans grepp
ditt träd
i naken dvala står
ängsmark
stränder
sova ävenså
under kulna dagars
blöta tyngd
Så talar livets lov
i bidan bor
oändlighetens frö
snart stiger sol
allt högre
dag för dag
till tröst
för alla frusna själar
Misströsta inte
ty ur intet vaknar
allting åter
bara blunda
medelst drömmar
värmer längtans låga...
© Chawa 2014
Eget foto © "Sommar vid Ales stenar"