Den  unge  romantiske  poeten  klättrar uppför
de Humle och vinrankors fasta grepp  om mur-
fasaden till prinsessans  torn, och  bedyrar sitt
hjärtas poesi  till  sin  själs  älskade om sin eld-
fängda kärlek,och befriad ifrån tornets fången-
skap, flyr hon med poeten på hans galopperan-
de  springare, mot  friheten  fångna  i  hjärtats
och könets lidelsefulla bojor.

I glömskans  sorgsenhet av minnenas  kandela-
ber, stearinets  tårar  runnit  med  ljuslågornas
fladdrande  skuggspel  på väggen, med  en fäkt-
scen  av  två  romantiska  duellanter i ett äkten-
skapligt drama.

På slagfältet två sårade med ett barn  som kom
emellan, i  stridens  hetta, om  vårdnaden,  där 
alla  inblandade  förlorade,   men  mest  barnet,
som förlorade båda föräldrarna.

Och  barnet växer upp,fostrande sig själv,sjung-
ande sin sorgsna ballad räddande sin själ i poe-
sin.
                                         *