Narcisserna är döda,
redan före sin blomning i
milda maj eller ljuva juni!

Jag hoppar över
Pingstens Solsida!

Rusar på, -- vill växa!

Världen hotar med
obeskrivlig Sorg --
å Kalamitet!
Har, redan, verkställts
i vintermörkret!

Men, vårens ljusstråle
träffa å torka
ögats
tår!

Ansiktet spricker upp i ett leende!

Begravningen är
uppskjuten på
Obestämd Tid!

Mjukt skall liljans
kronblad falla
ner
i och - bli
den jord, som aldrig
väntat förgäves.

Besatt av att låta gro!