Det är inte så långt till natten.
Då, är man ute på djupt vatten.
Måste ta sig till morgonens strand.
Mellan fingrar låta strila sand.

Men så länge som natten varar,
får jag se till att jag mig klarar
genom tiden av svallande sjö.
Undvika å sjunka, drunkna, dö!

Nu, är vi i Ljuslandet, dagen.
Fast, gå in i mörkret - är Lagen.
Varje tid har sin egen Säsong,
som, ju, återkommer - gång på gång.

Min slitna soffa liknar jag vid
en båt på sjön i gungande frid.
Sjömansflicka, kan DET va´ mitt Skrå?
Ofrånkomligt, faller kvällen på.

Det är inte så långt till natten.
Då, är man ute på djupt vatten.
Måste ta sig till morgonens strand.
Mellan fingrar låta strila sand.