Virvlande nystan --
strävt garn i vinden,
grått som himlen, nu.

Svaga impulser i
hjärnans tankesmedja.

Röd tråd matchar
den dova gobelängens
syndfulla, äldre motiv --
från norra Afrika.

Passagen genomfars - ständigt.-

Leran lugnar trötta, - -
glåmiga sinnen, ger
ro i hjärtats Entré.

Ensamheten, som en len,
sval linda, mot huden;
en själ går in i själen,
som ett fint Sällskap, -
- efterlängtat Besök.

Tryggheten finns, där,
kommer ikapp den
laddade utsattheten.

Och, - ställer klockan - rätt!