Sprittande tankar
i mjuka, vågor, -
på Ingen klankar!
Löjets odågor --
sig själva rankar -
varandes --Någon!

Gråskumma gubbar
och - även - bockar
och andra snubbar, -
just, Ingen chockar --
där fram de lubbar -
på sten och stockar!

Prästens feta fru
äntrar en Avgrund, -
- då det yppas, nu, -
mången herdestund,
hennes man haft, ju, -
med en grannes hund!

Vart tar man vägen
i Levandets Strid,
när, angelägen, -
så Döden tar vid -?
Skyndar man stegen -
-- till en bättre Tid...?

Det kan, väl, va´ av
betydande vikt,
att före sin grav
man skriver en dikt
om Livets blå Hav;-
Nått slags andlig plikt!