Blå skymning, ljuva moment.
Ljuset för året har vänt.
Tänker på en gammal Sång, -
- som sjöngs för oss 2 en gång.
Minns det bästa som hänt -
- i Evigheten, så lång!

Runt denna Reminiscens, -
står en underbar essens --
av luktärt och annan blom,
vi kände i vår Ungdom.
Det hela verkar - med ens -
va´ som en Folksaga, - from!

Ty, du mig tog -- likt en häst, -
när jag behövde -- som mest.
Å, Solen lyste på oss, -
- med sitt varma, stora bloss.
Å, du var, alldeles, bäst -
- utan motstycke, förståss!

Sitter å drömmer mig bort, -
men tycker Livet är kort!
Skall, jag ej få se dig - mer?
Kom till mig, snälla, - jag ber!
I Världen, finns mången sort!
Inom, är det DIG jag ser!