Levande, sitter jag på mitt rum
i lä för den svarta vinden, krum.
Har ej om läget det minsta hum.

Men, som en cool ex-psykpatient, -
- vars öde mer än en gång vänt,
så struntar jag i vad som har hänt.

Ser, dock, fram emot morgondagar!
Då, skall jag stifta nya Lagar---
Och, göra vad som mig behagar!

Systemen vill mig vilseleda.
Men, jag skall ut i Ljuset träda -
mig uti siden, sammet kläda!

Det Omöjliga -- skall Möjligt bli.
Och, jag skall för alltid vara fri.
Aldrig sina skall min Energi.

I mitt sista liv, jag tar mig fram.
Funnit mig - till sist - en fredad hamn!
Fiendens anslag kommer på skam!

Lycka, skall jag - underbart - smaka.
Inte en enda stund försaka.
Dåtid kommer aldrig tillbaka.

Har endast hunnit gå ett par steg
på Himmelrikets långa allé.
-Och, Morgon gryr, - såvitt jag kan se!