Den Liderliga Floran övar,
tyst, i vinden, sin Bestämmelse,
sitt Ändamål -- bortom Solskenets
och Regnets dagar, med kupade
frukter runt nyter Säd ..., kan slå
rot i, gänga Myllans rödbruna
Sköte;- tungt växande emot sin
evighets Fullbordan -- att nås !

Den Kättjefulla Faunan väntar
på nästa Vår;- vill va´ där, när
Ödet korsar stegrande Flod --
med mojnande vind; i oblid
Sjö, kastar sig - som i Arternas
Morgon, - mellan Liv och Död,
jagande djur, lika nära Dröm
som Verklighet, - av åtrå och plåga!

Den Erotiska Människan går
mot Höjder, hon -förut- blott
inför sig sett i Tankens Sceneri,
tar av sig kläderna, leende --
med mun, munter av mustig
Älskog; Realiserande de --
åtrådda Målen, - känslor som
pärlor att trä på Livets tråd.-

Den Syndfulla Naturen formar
sig efter Fullmånens blå Ideal, -
sveper Lunationer över nejderna,
kallar på de grå stenarna, i
rullande, upphetsat Vansinne;-
Nu, är vi, snart, där Horisonten
förenar Himmel & Hav i
hjärtekrossande Sinnlighet !