Det är söndagsmorgon, nu.
Jag känner mig lite trist.
Det är som ett déja-vu --
av nått vackert, som man mist!

Djävulen jagar mig, hårt,
genom de fattiga da´r,
då Allting synes rätt svårt -
- i brist på gott käk - å karl!

I forna tider, trodde
jag allt skulle ordna sig.
Men, ifall, det berodde
på okunskap, - vet jag ej!

Kanske, är man dömd å gå
som en tidens vilsna slav,
å får sig, själv, icke rå, -
- blott, invänta den grå grav!

Vilken urtråkig Vision!
Låt oss satsa på nått bra !
Lycka å het Attraktion, -
vill man mycket hellre ha !

Söndagsmorgonen är klar.
Framtiden är ej fiktiv !
All Fortsättning ligger kvar.
Hoppas, på ett ljuvligt Liv !

Natten, den har rullat bort.
Jag står på morgonens strand.
Hoppas på, å få Eskort --
till Guds Förlovade Land !....