Det var på den tiden,
många samlades på
den vidsträckta liden,
dagar då himlen var blå.

Vet ej om mitt minne
fungerar som det ska,-
men det var en finne,
som i nått samband sa:--

-Jo, vi alla väntar
på det underbara,
som för oss, nu, klämtar
i små klockor, rara!

Man undrar, får vi rum,
alla, i Glädjens gård?
Kan Sanningen va´ dum, -
en giftig Metafor?!

Stor Kapplöpning emot
Lyckans klargula sken,
som suges genom rot -
mellan vars å ens ben!

Konkurrensen är hård.
Vi sprungit i alla da´r!
Man undrar hur det går!
Vad får man, själv, för svar...?