Tilltro till Livet, i
vilket jag deltar, som
galenpanna till poet, -
- vilket jag trivs med !
Livet, denna blå Sluttning, -
mjuka gångväg under våra steg;-
- jag är på väg nedåt, nu ...

Känner Förtröstan, trots att
svarta moln tornar opp sig
borta vid horisonten och
en grå, vass vind drar genom
koftan, där jag sitter i
Trettondedagsaftonens mörka
morgon å ser ondska i TV. - -

Världen är illa ute! Tillståndet
är fruktansvärt på sina håll!
Men, inte vill man logga ut
ur Livet, kasta in handduken,
helt fromt, -- å slänga de
gyllene nycklarna till Lyckan,
ner i det stora, kalla Havet...!

Man måste TRO, -- på
det Underbara, - det som
säkerligen torde finnas, som
ett klart å levande Ljus, --
-- bortom de svarta molnen -
de som, hastigt, drar in
över Samtiden, Världen ...

-ÄN, är inte Allting slut !!