Du står i dörröppning, bred, -
säger Tiden gått ur led!
Är det mig du pratar med ?

Fi tas på sängen, - sällan!
Blir annat ljud i Skällan, --
då jag tar mig ur - Fällan !

För, då är jag fri å det
hade de ej räknat med.
-Kom å lägg dig här breve!

Jag talar, visst, till drömmar.
som blåa mot mig strömmar.
Kanske, de för mig ömmar...?

För det kan, nog, behövas, -
då Själens grenar lövas --
å hjärnan börjar sövas!

Tror, att jag tar å rymmer
bort från alla bekymmer, -
- förrns söndagen helt skymmer!

Men, vart ska jag ta vägen ?
In i nånn gammal Sägen ?
Är icke obenägen !!

Ty, där kan, ju, finnas det
jag söker -- i hemlighet :
För å stoppa allt Förtret!!

Det är nått, ganska, så snyggt -
och också en aning skyggt, --
nånn gång, ibland, - lite styggt!

Dessa små ärter, rara, - - - -
ska jag, nog, kunna klara !
Vi får se ! Vänta, bara !!!