Mörkermoln i mina
sinnen å de fyller ut
håligheter i min kropp.
Min ande äter av dem
å läppjar på den
flytande materiens
ädlaste viner .....

Nedanför mina tår
kämpar ett Uppror på,
å vill dra ner mig
på marken och
släpa mig uti
smutsen, för å, sen,
slita mig i stycken!

Men, till mina domäner
kommer inte nått förmätet
vänsterpack in; endast
frisk luft, genom ett
öppet sovrumsfönster...
Kan tyckas tråkigt, --
-- men är skönare !

Undvika döden, -- in
i det längsta, tror jag
att jag ska! Den är en
skamfläck, jag har svårt
å tvätta bort, - från förr;
Minns den som mörkermoln
i en lång serie utan början ....