Vankar nu så sakta
av och an i dina mönster
släpar tunga toffeltrötta fötter
rusar inte längre
ej heller trippar
din tå 

Din min har imploderat 
virvlar nu varr din ömhet
sliter itu, singlar, sprider konfetti
vidrör inte längre
så som vi älskar
hoppet

Ville aldrig vakna
med dröm i rufsvarmt minne
kladdigt ömkande önskande sömn
sliten mellan ängslan
svettigt svidande
ofritt fri

Ville bara älska
med äkthet ärlig sanningsrund
varmblod vaggande viskar om lugn
slumrar flickan i gungan
hennes sökande
lilla hjärta