Väntan
fick bli din nåd
likt en segdragen lina
osynlig
Likt en lång suktan efter napp
vid en av dina sjöar

Rädslan
fick bli din vän
i skräcken att inte hinna
älska
Att gå miste om deras liv
Att inte hinna börja tala

Hoppet
blev din gåva
i dina sista andetag
Kämpandes
Med barnens namn på dina läppar
och med din älskades hand i din

och jag ser dig nu...

Du står ute på en gammal brygga
vid en gnistrande sjö
där solen verkar lysa
med osinlig värme

Ditt spö är i

Toppen viker sig nu

hastigt
med en till synes utomjordisk kraft

och du är stark...

Äntligen är du stark igen