Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Till min käraste vän Camilla (Camillan här på Poeter).


Din kamp

 

Hjärtat!


Ditt liv är en strid
Så har det alltid synts
i mina ögon


En oupphörlig kamp med din själ
och med hjärtat
för att orka
vilja och
kunna
leva


(Det är konstigt, men av någon anledning känns det som om universums olycka alltid lyckas drabba ett fåtal människor. Några enstaka får lida. Om och om igen.)


Men jag har alltid vetat
att dina stormar skulle avta
Att du egentligen bara är
precis som jag och alla andra
som fått lida för länge i ensamhet
Att allt skulle ordna sig
i sinom tid


En stark flicka bor inom dig!


Det vet jag!!!
Stark, klok och modig.
Som oavsett hur stor din sorg
hur hårt ångesten än kopplat sitt grepp
och hur tungt och trött ditt hjärta varit
alltid har tagit dig tid att lyssna och stötta
förstå och trösta
hjälpa mig


och som vi har talat, min vän...


Tacka Gud för telefonen!
Hur mycket fattigare tror du vi har blivit genom åren?
Universums och vår historias gåtor har vi löst
om och om igen
under oändliga promenader (som aldrig känts tillräckligt långa)
genom fantastiska te-stunder
på dansgolv och i rökiga barer


och vilken vacker spegel du är!


och ingen känner mig
som du
och ingen erfar mina känslor
som du
och ingen kan dela min glädje
så som du


och det bästa är
vetskapen att jag är densamma för dig
Och det, min vän, är min själva definition av äkta vänskap


Den vänskap jag aldrig riktigt haft förut


Och allt det där arbetet har ju gett resultat
Alla timmar av samtal
din självrannsakan
då du ältat och funderat
talat och studerat
Allt ditt arbete med tankar
har ju gett dig en ny chans


Dina ögon strålar kraft och liv 
Ditt leende vittnar om hopp
Dina ord talar nu äntligen om vilja 
vilja att våga och kunna
och då...
kommer någon och säger
att du kanske inte har rätt att leva mer


SÅ.......... DJÄVLA........... IRONISKT!!!!!


Vad är det livet vill visa oss?
Vi talar om mening
om ödets lärdomar
att lära sig se det viktiga i livet
och, visst...
kanske kan det finnas någon slags tröst i det
Kanske sover vi också tryggare
med vetenskapens framsteg i åtanke


Men jag vill ändå be dig...


Tro på den där kraften du bär inom dig
Känn den, låt den sprida sig
ta över din kropp och i tanken
skölja över och ut den där förbannade demonen
Den där sjukdomen som jag inte ens vill nämna vid namn
Den som äter upp inifrån
och som hotar
att ta ifrån oss de vi älskar
Låt kraften läka dig såsom den så många gånger
fått läka mig


Ge inte tvivlet en chans!


Känn nu hur jag mobiliserar allt jag har
sug upp min energi på samma sätt
som du alltid lyssnat in min sorg
och låt dig fyllas
Känn styrkan och stödet
från mig och alla dina vänner
och känn
att du orkar och kan
vill och vågar
leva!


Du klarar det mitt härta!


Jag vet
Vi kommer klara det här!

 




Fri vers av Ki
Läst 908 gånger
Publicerad 2006-04-29 15:18

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


lenaq
Vad ska jag skriva, det är så vackert. Camilla är min allra bästa vän och värd det bästa här i världen. Hon är otrolig, har aldrig träffat nån som hon...
2006-05-10

Tvillingsyster
Svårt att inte fälla tårar efter de orden.. (jag var tvungen att snyta mig innan jag kunde skriva nånting...) men, ... fantastiskt vackert fint och äkta. Känns nästan omöjligt att säga nåt om orden som en dikt, det var ju som rå kärlek formad med bokstäver. Underbart att se vänskapen som den starka kärlekskraft den är. Du har en sån fantastisk förmåga att sätta ord på allting, på riktigt. Du är så modig. Tack.
2006-05-01

  Cajsa
Mycket fint skrivet till din vän!
2006-04-29

  Porslinsdockan
Hjärtat! jag har inte ord och jag fäller tårar just när jag skriver, jag älskar dig och det va det finaste jag någonsin läst i hela mitt liv!!
2006-04-29





  < Föregående

Författarens senast böcker
Liv
* se alla