Söta, långsamma timmar
spinner i Verkligheten.
Inomhusljusen glimmar.
Jag hör till Mänskligheten,
som här på Tellus stimmar.

Jag sätter mig och skriver
några dikter, som landar
på pappret med glad iver.
Kanske, det onda andar
ifrån min boning driver!

Nånn kan, ju, mig ont vilja;-
Ja, kanhända en hel drös -
- från Lycka vill mig skilja -
och från Lyriken, - med klös,
så det skadar min lilja!

Men, ljuva nektarströmmar
regnar igenom min kropp.
I själen, sköna drömmar -
- så, nog, finns det gott om Hopp
och Tro, som för mig ömmar!

Men, bäst är Kära Leken,
som en snärjer i sitt garn.
Icke blir man besviken,--
kan resultera -- i barn!
Ger mersmak, - för den delen!