När de hade "dödat" Snorre, -
- min son, vid aborten 1972,
på hösten, kom jag till avd.50-
den s.k. "Stormen"-för svårt
psykotiska kvinnor på dårhuset
Beckomberga, de sinnessjukas Hotell.

Förstod, att det var doktorerna som
var de 'svaga' och 'störda', --
mer än vad jag och Snorre var...

Iaf, där på 50 - ritade jag 2 konstverk
med tusch eller pastell. Kallade dem
"Dödens väntrum" och "Framtiden är vår!"
De var en bitande sarkasm över det
sjuka samhällssystem, som tog -----
ungen med våld från livmodern!

Finns de teckningarna, kvar?!

Minnet av Avelsen kvarstår, iaf!
Den var fin - ibland buskar å träd - - - - - -

Det var starka signaler ur
Omvärlden, - för den här
Separationen av mamma & barn!

Kände även våldsamma protester
från babyn i min kropp !
Han vill minnsann ut å rumla,
ville slippa närkontakt med
sin jobbiga, hemska dår-mamma!