MÅSTE jag, då, jämt
komma till korta, -
- i ett Dåligt Skämt,
då han är borta?!

Har alltid varit
på detta viset!
Alla har farit --
till Fán, på riset!

Som käringar de
lyfter vid skymning
och far så iväg;-
en Jätterymning!

Många är de som
tillsammans hackar
på mig, här-bakom --
och skit, de snackar!

De vill mig bedra
så att det brister
för mig, varje dag!
Mitt hjärta rister!

Men, var ej lugna!
Jag kommer åter!
Då, ska jag sjunga
medans ni gråter!