Har ett sådant ensamt Liv!
Också, fascinerande!
Det finns en Spänning omkring.

Och, en dold inre sprängkraft.
Med lystern hos en krokus,
spirar min själ i kroppen.

Har fallit ner i mörker -
men letat mig upp, igen.
Min Ande tar nya tag.

Trött på å va utanför!
Är trängd i ett litet hörn;
Ingen tar vägen förbi!

Tiden som kommer är lång!
Tusen själar går i den.
Blå milstolpar på min väg.

De 'går' i Djävulens 'mus'!
Det är ej så djävla rätt!
Vad är rätt och vad är fel?

Vill ej detta Helvete!
Jag har inte någon man!
Finns inget förbarmande?

Varför måste jag sova?
Ögonlocken faller ner med
en duns. Jag är ensam!