Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Om en gammal noja.


Ur Trollkarlens hatt



Krypande känsla av osäkerhet!
Vad säger att allt kommer å gå bra?
Försöker å fly undan all förtret.
Men kommer jag å få det jag vill ha?
Kanske ej finns nånn Garanti för det!

Lyhört, ler man mot Själens Loppmarknad,
investerar sitt känslokapital.
Mot stora faror är man bepansrad,-
- för å undvika totalt nederlag!
Man ler, blekt å lamt, har blick glasartad.

Vanmakten tar svårt stryptag på min Själ,
sprayar iskall tårgas mot min ande.
Kan nånn säga vad jag har gjort för fel?
Kanske, egentligen, ingen kan de´!
Det är många, som inte vill mitt väl!

Hur kan jag då tro detta suspekta?!
Det är bara nått jag känner på mig.
Armar hålles upp, mot Himlen sträckta.
Den Goda Tanken tycks kommit av sig.
Ondskans vibbar är mer - indirekta!

Jag är så ensam - å väldigt utsatt.
Finns där icke nånn som för mig känner?
Lever som en illa sliten vildkatt...
Behöver -verkligen- sanna vänner!
-Kan de hoppa opp ur Trollkarlens hatt?






Bunden vers av Marianne Räf
Läst 164 gånger
Publicerad 2014-07-19 11:52

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


KattenKin VIP
Så fint!
2014-07-25

byggpoeten
Sista stycket är helt underbart!
2014-07-19





  < Nästa text
< Föregående