Vara nöjd med sitt liv,-
vem torde kunna det,
när en inför tröskeln
står-- till evigheten?

Finns det något liv
kvar för en orolig
ande, på Språng ut ur
den förverkade kroppen?

Brinner det en låga,
bortom, vid vilken
en kan värma sin
frusna, vissnande själ?

Vidderna breder ut sig.
Är vi som bakterier -
i gudarnas mikroskop?
Obetydliga stackare...

Vår Story växer, dock.
Känsla av ljuv Himmel
impregnerar vårt
gråa vara - med Kraft.

Å läskas av änglars kalla,
porlande dryck -- vore
något för vilsna andar--
-- i elfte timmen!