Man undrar hur Världen är
om sådär en tusen år.
Mot svindlande tider bär
det då vi samtliga får
en historisk mackapär!
(I en isblå Metafor).

Vi tar sats å hugger an,
samfällt, på nuets macka!
Å sväljer, fortast vi kan.
Den kostar, väl, en hacka,
men mättar hungern som brann.
Hör, snickarn träet knacka!

Fräcka limousiner kör
fram på en central gata.
Staden, - som en bytta smör -
-med tungor - intrikata.
Å, poeten -retsamt- stör -
å fortsätter å tjata!

Växande horder väller
fram i förortens parker.
Vad kan det va´ som smäller?!
Lasse Lucidor, stark är!
Vi får se vad som gäller--
i Morgondagens marker....