Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  På kvinnohuset Hvilan, Sthlm, vintern 1997.


I Stadens Hjärta



Här tickar varje åder,
ett subtilt nät väver
samman organismen i
den centrala knutpunkt, där
flödet rinner in från
den svarta periferin.

Den grå skuggan på väggen
av det stora barnhuvudet
är stum som alla silhuetter,
här, - men luftkonditioneringen
brölar oavlåtligt på
tystnadens blanka skärm.

Duvögon blinkar,
förtäljer ej sin vetskap
om hemliga dildosar, som
förvaras mellan trosor
i institutionella bruna
byrålådor i rummen.

Tjackaltar och fylle-
miljonärskor i djupa
samtal om arv och om
"vanskligheten-med-å-följa-med
karlar-hem-från-krogen", -
lustmördare ser ofta normala ut !

Den underförstådda hackordningen
innebär vild konsumtion
av mjukdelar för några. Själv
blir jag snart småflis
under alla vassa näbbar,
viskningars eggar.

Flickröster som vingslag
genom öppet fönster och
en droskdörr slår igen.
Man känner sej, plötsligt,
som en gökunge, -- tyst och
präktig, -- mitt i redet.








Fri vers av Marianne Räf
Läst 349 gånger
Publicerad 2012-12-12 16:55

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Casbah* VIP
en makalöst bra text!
2012-12-12





  < Nästa text
< Föregående