Som nyfödd jag låg
på en brits, på rygg.
I taket, jag såg
en lampa som sken -
och kände mig trygg.

-Är detta Livet?,
jag ordlöst tänkte -
och tog för givet
att mitt var jaget,
som såg det blänkte

i rummet omkring.
Det var rätt tyst, där,
tror jag att jag minns.
Mitt Livs Inledning, -
en lugn atmosfär.

Jag tyckte det var,
allt, märkligt, ändå,
att det som är jag
kan själv iaktta -
och bli tittad på!

Sen, kom händelser,
på löpande band.
Livets Skeenden, -
tårar, - leenden, -
en Jätteruljans!

Nu, sitter jag här
uppå sängkanten,
som sjukpensionär
och undrar, väl, när
jag äntrar Branten.

Mörkt, är det, nog, då
mitt Liv skall sluta.
Då, tänker jag på
det första jag såg -
och börjar kuta....

....till Nästa Ruta!