Jag längtar till gamla
"smörgåsvärldar", - tider
i vin och honnör.
I Ekot från allt
som nu är borta
en ringande tystnad jag hör.

Tårtor av grädde
och marzipan
fick symbolisera löften,
som kantade stadsbors
och landsortbors stig
om älskog i logar och loften.

Och döden var skonsam,
ett milt mörkers rus.
Så snart nån var död,
den åter stod opp
och såg åter Dagens ljus,
i fortsatt Vandring.

Förgängligheten själv var
förgänglig, - synden var
hemlig för oss.
Vi sjöng i grunden,
begrundade ödet,
såg bort emot framtidens kors.

Vi led och njöt inte
riktigt såsom nu;
då, var allt mest ett och detsamma.
Mjukt uppblandat
flöt allt som en jämn smet --
och - ibland - i ett jädra Anamma!

Det gångnas Teater
försvunnit har och
finns inte längre kvar.
Nu gäller blott nutids
krassa förnuft
med verklighet mer naken och bar.

I drömmarna än, -
- men bara där, -
vi besöker ibland
det förflutnas Panorama,
- ett underligt ställe:-
-Gårdagens mytiska Land.

Vi dog där -
- och föddes här.*


( * I nuvarande samtiden.