Blåbär på hennes fingertoppar,
med kysk imma, blöder.

Hon slickar av den röda saften.
Kropp till kropp.

Hon är mer än kropp. Ljuset som
ser ljuset har ingen form.

Känslan som uppfattar materien
har inget namn.

Den namnlösa tomhet hon bär
fyller ut lite materia.

Som hennes ande besitter.
En tid.