Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Skriven på 1980-talet vill jag minnas.


Natt och Dag



Svart värld
omkring min härd.
Snart är jag ett
med mörkret.

Man är en ytterst liten del
av ett jättelikt system -
och minimal är den bit
som utgör ens korta liv.

Vet ej om jag vill
finnas till
i evighet -
- om jag får det.

Det beror ju på -
vad slags liv man får.
Men då jag ändå lever detta,-
vill jag nog få fortsätta.

Så med mörkret framför,
då man somnar - eller dör,
tror man gärna på
att allt skall vidare gå.

Och, när man trott allt är förbi -
känner själen åter liv.
-Säj, är det så; -Skall vi evigt vandra?
-Dag och natt följer på varandra!










Bunden vers av Marianne Räf
Läst 209 gånger
Publicerad 2013-02-24 03:55

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


L97
så fint skrivit :)
2013-02-24

SatansSon VIP
Vi ska evigt vandra.
2013-02-24





  < Nästa text
< Föregående